torsdag, september 25, 2008

Restaurang St Gertrud: Ärtsoppa med pannkakor


Betyg: 6 av 12 sportlov
Det är svårt att misslyckas med ärtsoppa. Även den femte medlemmen är numera en fan av denna svenska klassiker (läs nedan). Han blev helt förtjust. Eftersom smaken på ärtsoppor är mer än snarlika varandra så får bedömningen göras lite mer på sallad, pannkakor och atmosfär. Pannkakorna kändes förproducerade, salladsbuffén var sisådär och lokalen lite konferensbetonad.

Tillsammans med övriga lunchdetaljer:
Rikskuponger [ja]
Kaka till kaffet [ja]
Ståuppkomiker [nej]
och så vidare...
placerar vi St Gertrud i mitten av betygsskalan. Kanske till och med något över mitten.

Det som drar ner betyget till en 6:a är slafset. Mattanten drällde både på och utanför tallriken när hon öste upp. Onödigt slarvigt. Har hon aldrig jobbat i en skolbespisning?

Det bästa med lunchen idag var att vi numer alla kan se fram emot att testa lite ärtsoppebuffér på torsdagarna.

Pris: 72 kronor



Bekännelse från en av Food 5:
Jag har burit med mig hat, jag har burit med mig oro. Jag har burit med mig uttryck som: "Hur f** kan ni äta det!?" "Det är ju det vidrigaste som finns!" och ”Fattigmanskost!”.

Denna obegripliga känsla började för ungefär 21 år sen i Strömsnäsbruk, Småland. Jag själv är inte ifrån Småland, utan jag var där för att spendera sportlovsveckan med mina kusiner. Vi hade en fantastiskt rolig vecka. Vi åkte skidor, både utför och längs med, och vi gjorde snöfort som startade enorma snöbollskrig. Vi var och badade och vi grillade korv i deras kakelugn.
Dessutom så var jag och min lillebror ganska uppmärksammade då vi var från en större håla. Och vem gillar inte den känslan?
Dessa minnen ligger dock under en något suddig hinna. Där finns nämligen ett annat litet minne från denna resa som är skarpt så in i bängen. Nämligen kvällen då vi skulle äta ärtsoppa.
Ungarna (vi då) kom in från ännu ett snöbollskrig, som oftast innehöll näsblod och blåmärken, hungriga och törstiga. Redan i hallen kände jag att det var något som inte var som det skulle. En tung lukt som blev nästintill olidlig i kombination med mig och min svettiga undertröja och våta overall. Vi tvättade oss och satte oss till bords. Och fram kom den, ÄRTSOPPAN! Herre Gud! Det liknar ju ingenting. Hur f** ska jag överleva detta. Jag tog en sked full, sörplade in soppa och rimmat fläsk i munnen. Aah, nej, var är mjölken?! Detta måste sköljas ner och det snabbt! Direkt hörde jag saker som: ”Vad är det som är fel?" "Nämen, tramsa inte nu, kolla så duktigt din lillebror äter."
Jag kände snabbt hur det barnsliga barnet växte i mig. Jag vägrade att prova ärtsoppa igen. Och detta har jag stått fast vid i ungefär 21 år. Tills i dag då vi hamnade på St Gertrud...

0 kommentarer:

Filtrera efter betyg

Bloggintresserade

Samarbetspartner

Lunch i Malmö

Testade Restauranger

Bloggarkiv